Del 2 - 16 bitarna
__________________________________________________________

SEGA MEGA DRIVE

Dags för tv spelvärldens första generationsskifte.
Naturligtvis så hade jag dräglat i olika tidningar över grafiken och dom nya spelen och mest förväntansfull var jag över Phantasy star II.
Jag älskade det första spelet och hur bra skulle det inte bli med 8 bitar till.

Så var det då äntligen dags för release av min allra första 16 bitare.
Och premiärspelen hette Altered beast som medföljde och Golden axe som jag köpte till.
Jag älskade Golden axe för trots att det var helt blodlöst så var det nog det spel jag spelat som var brutalast.
Yxor och svärd överallt och en underbar grafik och ljudet var helt underbart.
Altered beast var helt ok det också,fast väldigt kort så jag tröttnade hyfsat fort på det.
Fast Golden axe kan jag faktiskt ta fram än i dag och lira.

Mina nya vänner på KMB invest fick en del beställningar kan man lugnt säga.
Nu var det inga piratkopior utan japanska importversioner av spel som inte skulle hitta hit på flera månader.
Revenge of Shinobi fick mig att inse 16 bitarens storhet vad gäller både musik och grafik, jag var faktiskt helt lyrisk över det spelet....och ännu mer lyrisk över fusket som gav en oändligt med shurikens.
Sedan har vi Batman,spelet som bygger på den första Tim Burton filmen.
Också här blev jag fast och spelet är faktiskt fortfarande en av dom bästa plattformsspelen på denna maskin.
Sorgligt nog så skulle det dröja ända fram till 2009 innan det kom ett bra Batman spel igen.
Jag fick också tips om ett spel som aldrig skulle släppas här i Europa,ett japanskt shoot'em up som heter Elemental master.
Oerhört rörigt och kort men jag gillade det faktiskt och musiken i det spelet håller jag fortfarande som en personlig favorit.

En annan titel som kom tidigt var Mystic defender som påminde skarpt om Spellcaster.
Jag minns att jag lånade det av en kompis i skolan som hade problem med eldbanan.
Men på den tiden var jag ''the king av all gamers'' och klarade det.
Hade jag nog fan inte gjort om idag.

Sedan var det då dags....Phantasy star II skulle släppas.
Den förmiddagen jag väntade på posten var nog den febrigaste hittills.
Tänk om han bara kör förbi, tänkte jag.
Men han stannade som tur var :-)
....Och ja, spelet var precis lika bra som jag hade förväntat mig.
Det var också skoningslöst svårt och men på den tiden hade jag ett enormt tålamod och gav mig aldrig.
Men det medföljde faktiskt en 108 sidor tjock guide till spelet som räddade mig vid ett flertal tillfällen.
Jag klarade spelet efter den mest svårslagna boss-fan jag mött....ni vet vem.
Mr Dark ''fucking'' force himself.
En hemsk sak jag minns mycket väl var att det tog emormt mycket tid av gå upp i level på det spelet.
När jag kom till Dark force hade jag level 23 och man skulle ha minst 35.
Fy fan, det tog faktiskt veckor innan jag nådde den leveln och det sjukaste av allt var att när jag mötte honom med level 35 och av misstag råkade välja escape.....så flydde jag från striden och slapp den.
Lyckades aldrig med det igen.

Phantasy star II var bara början på en rad helt fantastiska RPG spel till Mega drive.
Ett litet tag senare så kom Sword of Vermillion som även det hade en tjock guidebok som medföljde.
Det var dock inte det bästa RPGspelet jag spelat, det gick väldigt långsamt och kändes repetivt.
Sedan kom Shining in the darkness,ett spel som blev ganska så populärt men jag gillade det inte alls, det var alldeles för mycket springande i labyrinter så det gick bort.

Men...så kom det ännu ett spel med Shining i titeln.....Shining force.
Ett strategibaserat RPG som jag fastnade för från första bildrutan till sista.
Detta tillsammans med den ännu bättre Shining force 2 är bland det bästa jag någonsin spelat överhuvudtaget.
En strid kunde ta upp mot en halvtimma och mer men jag hade aldrig tråkigt.

Sedan vore det ett brott att inte nämna Landstalker.
Det är ett action RPG i stil med Zelda fast med ett helt annat perspektiv.
Just perspektivet var det som kunde ställa till det rejält ibland men i övrigt ett helt underbart spel, helt klart med på min all time 10 i topp.

På julaftonsmorgon så fick jag alltid öppna ett paket för att jag skulle hålla mig lugn tills kvällen (detta är länge sedan,ok?)
och då valde jag spelet Road rash.
Hade mycket höga förväntningar på detta spel, jag menar köra motorcykel samtidigt som man kan slå och sparka sina medtävlare var ju rena drömmen.
Och det spelet gick varmt väldigt länge och även uppföljaren där man kunde spela splitscreen med en polare.
Serien i upphörde efter en tredje del samt en version till N64 och kom inte tillbaka förräns Playstation 1 hade släppts.
Då kom en ny del i serien som var fullständigt horribel.

Ett helt fantastiskt helikopterspel dök upp en sommar, Desert Strike. (släpptes även till SNES senare)
Har nog aldrig lagt så mycket tid på ett flygspel,varken före eller efter.
Det kom flera uppföljare ända fram till Playstation tiden men just ettan är min favorit.
Hade dock gärna sett ett fusk så man kan få oändligt med bränsle, för just bränslebristen stressade mig nåt ofantligt.

Ännu ett Phantasy star spel kom som jag spelade flitigt, även om det inte var lika bra som dom tidigare två spelen i serien.
Det fanns ingen riktigt fast handling då allt utspelade sig i tre olika generationer och hade flera olika slut och vägar fram till finalen.
Men allt ledde fram till min största fasa....ni vet vem nu.
Fast här var han inte alls speciellt svår, även om han såg förjävlig ut.


Sedan så hörde jag en massa rykten om ett plattformsspel som tydligen skulle krossa allt motstånd.
Det var såklart Sonic the hedgehog jag talar om, Segas egen ''Mariodödare''.
Visst, spelen är riktigt bra och snabba men att säga att det är roligare än Mariospelen....njjaaaa!!
Sonic totalhavererade efter Sonic & Knuckles och det sista någorlunda spelbara Sonicspelet kom till Dreamcast, Sonic adventure.

Ett av dom allra sista spelen jag spelade på Mega drive var Zelda klonen Solei.
Och än i dag är detta ett av Segas bästa ögonblick i RPG historien...även om slutet kändes som lite antiklimax.

Hur otroligt det än låter så missade jag Phantasy star 4 helt och upplevde det inte förens runt 2005 på en emulator.
Och jag fattar faktiskt inte hur jag lyckades missa det, det är ett av världens bästa 16 bits RPG någonsin,aldrig någonsin har en rollspelsserie avslutats på ett bättre sätt.
Nä,jag räknar inte med Xbox och Playstationkalkonerna som kommit på senare år, dom påminner inte ens om originalen.

Sega försökte hålla liv i Mega drive med expansionerna Mega CD och 32X, men lyckades inte alls och kom långt efter sina konkurrenter.

Jag skaffade så klart Mega CD när den kom och jag hade höga förväntningar på denna.
Men jävlar vilken flopp den visade sig bli.
Jo, det fanns en del riktigt bra spel till den och det var ju så klart jättehäftigt med riktigt tal och musik, många spel hade grymt bra sound.
Men dom bra spelen blev för få och det kom desto mer skit med sk full motion video som inte liknade nåt alls.
Dom sämsta youtube klippen har bättre kvalite.
Så denna maskin stannade inte så länge i min samling men som sagt, det finns några intressanta spel att kolla upp.

________________________________________________________________________________________________________________________
 

Super Nintendo

Under en period så var jag en riktig ''Sega fanboy'' och tänkte inte alls skaffa Nintendos nya maskin eftersom Mega drive var bäst.
Jag hade sett några tidiga bilder ur nya Zelda som inte alls imponerade på mig.
Så jag struntade i maskinen men nyfikenheten växte sig allt större och efter att ha läst en recension av Super Mario world var jag riktigt sugen på lite Nintendo magi.
En helg skulle mina föräldrar på kräftskiva och hyrde då en SNES basenhet över helgen till mig tillsammans med spelen Super Castlevania 4 och Zelda - A link to the past.
Och herrejävlar vilken helg det blev, jag kan faktiskt utan eftertanke säga att dom två dagarna var dom absolut bästa i hela min TVspelskarriär.

Castlevania 4 var helt magiskt både grafik och spelmässigt med en mycket förbättrad spelkontroll sedan dom gamla 8-bits äventyren.
Jag satt som klistrad av den fantastiska atmosfären i timmar och när helgen tyvärr tog slut så hade jag precis kommit in i själva slottet efter 6 banor.
Efter ett stund så började jag fundera hur nya Zelda skulle vara då, jag hade ju inga som helst förväntningar på det.
Så jag tryckte i kassetten....och blev golvad igen.
Samma sak här, vilket ljud,vilken bra grafik och styrningen satt som en smäck.
Det gick inte att lägga ifrån sig,jag var hela tiden tvungen att se vad som hände om jag fick hammaren och tryckte ner den där jobbiga pålen som står i vägen, eller vad som finns på andra sidan floden osv.
Jag hann precis få svärdet i skogen innan det var dags att skiljas från spelet.
Så här i skrivande stund, över 20 år senare så ligger båda dessa spel på min all time topp 5.
Jag tar fortfarande fram dom då och då och kör ett varv.

     

Efter denna helg var jag bara tvungen att ha en SNES....jag gick i sjuan då och året var 1993.
Läxorna blev fler och fler men vad brydde jag mig om det.
Man kan väl för fan inte göra läxor när Hyrules prinsessa blivigt kidnappad av den onde Ganon som dessutom vill slå ihop den ljusa fredliga världen med den onda mörka.
Fast ingen köpte det argumentet :-)

Skit samma, en kväll så var det äntligen dags.
Jag hade skickat bud med min pappa som skulle i väg på kvällen efter en maskin.
Och den kvällen fick jag bekanta mig med Super Mario World som medföljde när man köpte basenheten.
Och detta börjar låta som en klyscha nu men än en gång var jag fast.
Minns att jag var så förbannad på mamma som tjatade om att jag skulle lägga mig, för det var skoldag nästa dag.
Som om jag nånsin brydde mig om den där jävla skolan.
Nåja,mycket Mario blev det iallafall den närmsta tiden.
Och Castelvania 4 och Zelda 3 ingick snart i min samling och dom gick verkligen varma och än i dag kan jag ta fram dom och bara konstatera att det var roligare förr.

Nu när jag fattat att SNES var så mycket bättre så begick jag ett stort misstag.
Jag bytte in alla mina NES spel till TV spelsbörsen i Gävle.
Och för dessa fick jag 3 Mega drive spel och 3 SNES spel.
Önskar verkligen att det fanns en tidsmaskin för då skulle jag åka tillbaka till 1993 och spöa skiten ur mig själv.
Först fick jag Street fighter 2, ett spel jag inte alls hade några förväntningar på men visade sig bli en favorit.
Jävlar vad bra det var och det blev även jag, det var få som kunde rå på mig när jag spelade med Ryu eller Ken.

Men när jag väntade på dom övriga spelen så hände något.
Precis innan påsklovet 1993 åkte jag på den absolut värsta halsinfektionen jag någonsin haft.
Det blev så illa att jag fick ta ambulansen till infektionsavdelningen där jag blev inlagd i 3 dagar för långt gången struplocksinflammation.
Jag kunde varken prata eller svälja.
Vad har nu detta med SNES att göra?
Jo,samma dag som jag kom hem så låg spelet Pilotwings i brevlådan.
Jag var fortfarande lite febrig och usel men jag kunde inte riktigt slita mig, detta spelet var verkligen unikt och med en skön 3D känsla.
Så resten av det lovet så svor jag ve och förbannelse över dessa kastvindar som blåste mig från målplattan precis när jag skulle göra en perfekt landning.

Sedan så kom Super Metroid och innan jag skaffade det så var jag lite tveksam.
Första spelet var ju bra men samtidigt så svårt och miljöerna var så lika varandra.
Men det problemet fanns inte här och jag letade med glädje upp varenda liten hemlighet i spelet och det tog tid.

Och jag får bara inte glömma Super Mario Kart.
Har aldrig haft så kul med ett spel för två personer.
Och faktum är att jag fortfarande tycker att det är roligare än samtliga uppföljare som kommit genom åren trots att grafiken är väldigt platt.
Undrar själv hur många timmar jag och polarna lade på det spelet.

Framåt 94-95 började mitt tv spelsintresse att dala något.
Det var fortfarande kul men jag hade inte samma driv att skaffa och spela alla nya spel vilket gjorde att jag missade en del guldkorn.
Mitt film & musikintresse blev allt större och TV spelen fick lite mindre plats.
Så man kan säga att runt 1995 så dog det där riktigt brinnande intresset där jag spelade allt och verkligen hade tålamod att fullfölja dom svåra spelen.
Spel som Super Punch out, Lufia, Breath of fire och Super Mario RPG gick mig helt förbi då.

Så mellan 1986 och 1995 var jag tv spelskungen, inget spel knäckte mig och intresset var glödhett.
Men intresset dog inte helt utan en liten gnista finns kvar och jag fortsatte att avverka alla konsoller som kom fast lite mer sansat.
_______________________________________________________________________________________________________________

DEL 3 - 32 bitarna

Felmeddelande som du vill ha